Den westfaliska freden

Delegaten Adriaen Pauws ankomst
Delegaten Adriaen Pauws ankomst
High Resolution (71 KB)

Utbyte av ratifikationsurkunder
Utbyte av ratifikationsurkunder
High Resolution (49.5 KB)

När fredsfördragen för westfaliska freden undertecknades den 24 oktober 1648 i Münster och Osnabrück upphörde kriget som på 30 år hade decimerat den tyska befolkningen med nästan 40 procent.

I detta fredsfördrag återupprättades riksständernas gamla rättigheter, den tyska kejsarens områdesavträdelser till Frankrike och Sverige fastställdes och likaså den framtida trostillhörigheten och riksorganens nya ansvarsområden.

Fredsfördraget erkände Frankrikes innehav av biskopsdömena Metz, Toul och Verdun. Från Habsburg fick Frankrike lantgrevskapen Övre och Nedre Elsass, Sundgau och landsfogderätten över 10 riksstäder i Elsass. Vidare gick fästningarna Breisach och Pinerolo och ockupationsrätten i Philippsburg (vid Bruchsal) till Frankrike.

Sveriges vinster var öarna Usedom, Rügen och Wollin, Vorpommern med floden Oders mynning och Stettin. Staden Wismar och hertigdömena Bremen och Verden/Aller fick man som rikslän med mandat och röster i riksdagen. Som reparationsbetalning måste de fem riksförvaltningsområdena uppbringa fem miljoner riksdaler.

Brandenburg tillerkändes biskopsdömena Cammin, Minden och Halberstadt likaså Hinterpommern och anspråk på furstendömet Magdeburg. Mecklenburg fick biskopsdömena Schwerin och Ratzeburg för Wismar. Sachsen fick behålla Lausitz. Hessen-Kassel blev tilldelad abbotsstiftet Hersfeld och grevskapet Schaumburg.

Bayern behöll Övre Pfalz och den pfalziska kurfurstevärdigheten, men Rheinpfalz jämte en ny åttonde kurfurstevärdighet gavs tillbaka till Friedrich Vs son, Karl Ludwig.

Kejsaren förlorade makt. Kurfurstar och furstar trädde nu fram som jämställda bredvid honom. Furstarna fick rätten att sluta allianser som de själva tyckte mellan varandra och med utländska makter. Den kejserliga utrikespolitiken blev bunden vid riksdagens instämmande. I riksdagen trädde riksständerna hädanefter fram som en tredje kuria med mandat och röster vid sidan om furstarna och kurfurstarna.

I den westfaliska fredens konfessionella bestämmelse finns en princip som har verkan ända till våra dagar. Den gamla sentensen "Cuius regio, eius religio" (=vems område, dess konfession) fastlade att befolkningen måste ha samma tro som härskaren. Nu fick bestämmelsen en viktig utvidgning: den konfessionella situationen och de religiösa biskopsdömenas egendomar skulle återställas till de förhållanden som rått den 1 januari 1624. Sedan detta år har uppdelningen av trostillhörigheten i Tyskland knappt ändrats något. Religiösa stridigheter utkämpades sedan på riksdagarna av corpus catholicorum och evangelicorum, de konfessionella organen, på diplomatisk väg.


[Top]


| HOMEPAGE | EVENEMANG | FREDSNÄT | VISIONER | DIMENSIONER | GÄSTBOK | VISNINGAR | PRESSFORUM | TRETTIOÅRIGA KRIGET | WESTFALISKA FREDEN | AKTÖRER | KRONOLOGI | SITEMAP | ARKIV | E-MAIL | IMPRESSUM |

© 1998 STADT MÜNSTER - Projektgruppe 1998 in Zusammenarbeit mit dem Presse- und Informationsamt
Realisation: agenda media Agentur für interaktive Medien GmbH